Lisa

Helgen har gått fort och nu är jag tillbaka i Mora efter att ha varit i Östersund och bott i Södergrens snygga stugor. Tävligarna gick inge bra. Igår var jag rädd i skolan och mådde inte så bra så det enda jag ville när jag var ute och åkte var att ta mig runt, och det gjorde jag, blev faktiskt inte sist som jag trodde att jag skulle bli när jag var ute och åkte för det var verkligen en hemsk tur. Idag åkte jag till andra kontrollen och sen bröt jag för det kändes inte bra idag heller. Det är riktigt jobbigt just nu, inget funkar, varken träning eller tävling. Men det mest jobbiga är nog vilja, jag vill ju så hemskt gärna, jag älskar det jag gör och jag verkligen brinner för det.
Jag har också märkt att få personer inte förstår hur jag tänker, eller rättare sagt MÅNGA personer. Men jag vet att det finns två som gör det, min mamma, hon vet verkligen hur jag tänker vilket är skönt för då finns det personer som gör det. Den andra är min tränare, det viktigaste tycker han är att man berättar massa saker, hur man mår och... allt! Och han förstår mig vilket också känns jätteskönt. Så nu ska jag tillsammans med några människor hjälpas åt så jag framförallt ska våga utsätta mig för en massa och sen så, då smäller det, bort från skiten till eliten!

lisalindgren.